Tom heter i det här fallet Felipe Melo och anledningen till att jag sitter och smattrar ihop det här inlägget är för att han har iscensatt något jag – likt Alex Turners nya frisyr – hoppades att jag aldrig skulle få uppleva.

Det var den 18:e September. Det var den första matchen i turkiska seriesammanhang på sprillans nya Türk Telekom Arena (både för Johan Elmander och arenan itself), det var Galatasaray mot Samsunspor och det var hemmafrispark knappa 40 meter från mål. Frisparken petas till det brasilianska rivjärnet och psykbrytet Felipe Melo – som helt sonika får för sig att han heter Giuseppe Mascara och bänder in 1-0 från distans. Ett mål han naturligtvis vill fira, och också gör.

Han firar det med att … gå ner på alla fyra – och tokgläfsa, som en hund.

Till Felipe Melos försvar så ska det sägas att han tvingats gå under smeknamnet ‘byrackan’, sedan han anlände till och det kan ju han inte riktigt styra över men det är ju faktiskt hans eget ansvar att svälja det, skämta bort det alternativt gå och prata med någon professionell om det hela. Ja, han får rent av göra precis vad han vill BARA HAN INTE SLÄPPER LÖS HELVETET EFTER ATT HAN FÖRPASSAT EN BOLL I ETT NÄT.

För.

Monkey see, monkey do, ni vet. Och nu firade alltså Zenit-Danny sitt 2-1-mål hemma mot Porto i onsdags genom att göra … såhär.

Jag ger upp. Jag lägger av. Jag klarar inte det här längre!

UPPDATERING, en stor tallrik skollunch senare: Glöm det där sista jag sa. Jag tror att jag nöjer mig med att ta helg och unna mig en kall dryck eller två. Men först: film med 8-9:an (ja, jag lever någon slags drömliv för tillfället). Hörs när vi råkas.

Gillar du det du läser?