“Vadan detta”, kanske ni tänker nu. Det kanske t.o.m. är så att ni tänker/säger/SKRIIIIKER något i stil med “VA!? Liket lever! BLOGGEN BLOGGAR!”.
… och det kan jag ju faktiskt inte klandra er för.
Jag menar: Det är ju onekligen så att mina fotbollsrelaterade dumheter har lyst med sin frånvaro här den senaste tiden. Faktiskt ända sedan det där premiär-inlägget om makrillar, Halmstad-pärlor och peruker … ooom vi ska vara petnoga.
Men nu ligger det till som så att jag lite osökt … eller, vänta. Speciellt osökt var det ju faktiskt inte.
Ehrm! Förklaring: Det ligger nämligen till som så att jag har världens näst bästa jobb, och detta innebär, rätt och slätt, att jag tillåts ta mig tid för det jag älskar mest ett par gånger i veckan, de gånger det är är Läs- och skrivstund i klasserna jag verkar i. Den här gången utvecklade det sig på det viset att jag slog mig ner tillsammans med E och hans Greven av Monte Cristo – samtidigt som jag själv högg in på Zlatan-delen i Erik Nivas mästerverk Liven Längs Linjen. Och efter en stund så visade det sig att jag faktiskt inte är ensam om att ha tagit fasta på den där fantastiska tröjdragarbaljan borta mot AZ och Co Adriaanse. Har den på någon av alla mina gamla Eurogoals-VHS:er (gåshud) i mitt gamla pojkrum, men då det är aningen lättare att gräva fram den på tuben istället för att börja bedriva någon slags skattjakt såhär på fredagseftermiddagen, så … ja. Knock youselves öut!
Det var vad jag tänkte på i dag. Ni, då? Maila, sms:a eller kommentera!